"Jag var inte lycklig när jag var smal och sjuk"

”Vad bränner mest fett – spinning eller löpning?”, ”Vad ska jag träna för att gå ner mest i vikt?” Den här typen av frågor om träning och fettförbränning får Terese Alvén, träningsbloggaren på Spark i baken, ofta från sina läsare. 
– Många tjejer verkar träna främst för att bränna fett och bli snygga istället för att träna för att det är så fantastiskt roligt, och tycker man träningen är kul så kommer resultaten på köpet utan att man behöver lägga så mycket fokus på det, säger Terese.

Men Terese har inte alltid haft den sunda inställning som hon har nu. Under tonåren var hon lite knubbig, hon kände sig överviktig och fick ett par otrevliga kommentarer från manliga klasskamrater även om hon aldrig var mobbad. När Terese åkte till New York direkt efter gymnasiet för att plugga bestämde hon sig för att komma hem vältränad och smal.
– Jag hade aldrig varit i USA och jag blev skrämd av att folk runt omkring mig sa att alla som åker dit går upp i vikt. Jag tänkte inte låta det hända mig.

Med en stark vilja, familj och vänner på andra sidan Atlanten och dåligt självförtroende började Terese att gå ner i vikt. Maten och träningen blev två saker som kunde kontrolleras i en ny stad utan några nära vänner runt omkring. Och Terese gick ner i vikt. Men det var inte en vältränad tjej som reste hem till Sverige ett halvår senare utan en utmärglad och anorektisk tjej som hade gått ner 20 kilo och var allvarligt sjuk.
– Jag hade turen att genast bli inskriven på Huddinges ätstörningsklinik. Just då var jag så inne i min sjukdom att jag själv inte ansåg mig må dåligt. Jag var ju bara smal och snygg. Men när behandlingen började så förändrades även min inställning bit för bit. Jag saknade träningen, och jag fick inte ens gå längre än till närmsta busstation i början. En vilja att komma tillbaka till mitt vanliga aktiva liv fick mig att kämpa för att bli frisk.

Det tar längre tid än vad man tror att komma tillbaka från en ätstörning. Bara för att vikten blir normal och mensen kommer tillbaka så är inte de sjuka tankarna och ångesten borta. I flera år levde Terese dag för dag för att inte falla tillbaka. Ju längre tid som passerade desto fler bra dagar hade Terese och idag kan hon ärligt säga att hon känner sig helt frisk.
– Såhär i efterhand är jag glad över det jag har gått igenom, samtidigt som jag inte ens önskar detta till min värsta fiende. Min sjukdom har lärt mig massor om mig själv och jag kan känna att jag har en sundare uppfattning om träning och kost idag än många andra i min närhet. Jag kan använda mina erfarenheter för att peppa andra och förstå att lycka inte sitter i kilona. Jag var inte ett dugg lycklig när jag var smal och sjuk. Jag har några trivselkilon på kroppen nu och jag vill inte ha det på något annat vis, säger Terese.

Varje vecka får Terese långa mejl från tjejer som mår dåligt och som vet att de inte har en riktigt sund inställning till mat och träning.
– Jag tycker det är hemskt att så många mår dåligt, och jag försöker alltid uppmuntra dessa tjejer att söka hjälp och anförtro sig till någon de litar på. En del har aldrig vågat säga hur de känner och mår till någon annan än mig. Det är viktigt att hitta stöd hos någon som faktiskt finns i ens närhet. Jag är inte utbildad för att behandla ätstörningar och försöker inte heller göra det. Jag försöker bara visa att jag bryr mig och att de ska älska sig själva.

Terese är stolt över vad hennes kropp klarar av idag. Hon jobbar som gruppträningsinstruktör och presenterar cykelklasser på några av Sveriges största konvent, bland annat Nike Convention som lockar drygt tusen personer varje år. Dessutom sprang Terese förra året Stockholm maraton – något hon aldrig skulle ha klarat av som sjuk.
– Varje utmaning som jag klarar av är en seger i sig. Allt går bara man vill. Tro på dig själv, träna för att det är kul och för att du mår bra av det. För att citera Nike så känner jag mig verkligen Rock Victorious. Jag är mitt starkaste jag!